ska jag vara tom precis som de och
ödsla mitt liv på att inte leva

ska jag sitta där tomhänt när
andra har så det rinner över

jag har låtit mig väckas av doften
av sommarregn
varje dag försvinner i det jävla regnet skyndar
på för att få mig förlora allt
spolar bort chanserna jag har kvar
jag vet att jag kan om jag
gör mitt bästa men
varför har det alltid varit så svårt att börja?
och alltid varit så lätt att gråta

det är det enda jag kan det enda jag
är bekant med är brännande salt på kinderna
snorig näsa
jag vet att du inte alltid kommer kunna finnas där för att torka bort det
för att hålla om mig för att få mig känna mig trygg
men jag har fortfarande så jävla mycket tårar kvar

så mycket oro så mycket
vet bara inte hur jag ska få det att sluta

vill ha det
stilla för en gång kunna andas
igen