I mitten av mina känslor
satt jag
som i en blomstrande sommaräng

Jag satt där
men var ändå inte
riktigt
glad

Inte i grunden

Vad kom oron ifrån
varifrån hade den rest
och besökt mig där jag satt?

Jag tog tag i dig, oron,
och la fram dig
disicerade dig
från topp
till
tå.

Du hade inget namn
du var inte verklig
hade ingen kropp
och ändå
var du större
än själva livet.

Så kunde det inte fortgå
så stort inflytande
kunde du inte ha på mitt
lilla liv.

I mitten av mina känslor
satt jag
och var så glad.
Hemma
och med en känsla
av att
många och mycket
vill ha mig
någon annan stans.

Men i mitten av mina känslor
där vill jag vara
inte någonstans
i periferin.