Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En molndikt, när fronter hopar sig...


Molnen

Gryningen glänser
utan grynnor
molnens mor
är ännu inte födande

molnen mastar
sina svävande ballonger
deras vägar växer
alltid fria

fågeltågen
är de märken
molnen följer
krympande, mot natten

i brinnande kvällen
försvinner moln
i horisontens händer
föds igen, till ljusets fest




Fri vers av Fredrik Stillesjö
Läst 276 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-07-20 18:29



Bookmark and Share


  anits VIP
En mycket vacker dikt
om molnen som med
fantasins hjälp kan
ses på olika vis
2008-07-24

  Maria T
En mycket poetisk dikt om molnen
2008-07-21

    sajo
Vilka vackra ord om molnen. Här utanför är molnen mörkt blå....
men dit vill jag ibland på en stege gå...
om det är mulet ute vill dom hit
till marken nästan nå....

Moln är fina och just nu har det regnat. Har också skrivit en
molndikt.
2008-07-20

    Maria Malm
Fint, speciellt sista strofen, ja, riktigt vackert..
2008-07-20
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Stillesjö
Fredrik Stillesjö