Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En lång utdragen illusion av lycka(hur kan jag älska dig än)


Jag trycker mig tätt intill, nästan på gränsen till för nära
och jag studerar dina linjer intensivt och länge
Ibland gör du ett avbrott i din alldeles för tjocka bok
ser på mig över dina glasögon , ler och stryker min kind
Nästan som en far till sin dotter
och sällan frågar du vad jag tänker
Och jag får bara fram att du är vacker
Du ler och återgår snabbt till att läsa
fängslas av din egen värld
stäng mig ute.

Jag ligger kvar tills tårarna bränner för intensiv
Vänder mig om med en suck
Då klappar du min rygg
Och jag brister i gråt och kryper ihop av smärta
Hjärteont.

Jag vill ju bara att du ska viska i mitt öra att allt kommer att bli bra
Och älska mig igen med samma passion
Älska med mig här och nu
Om så en sista gång

Men våra lakan blöder.
Och du är för rädd för att bädda om
därför förblir du tyst
Och jag låter mig dras med i det som nu är vår illusion
av lycka.








Fri vers av lovisaB
Läst 401 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-07-23 23:33



Bookmark and Share


    Lindizz
starkt, vemodig kärlekslängtan, får en känsla av ensamhet i tvåsamhet, mycket välskrivet.
2008-08-25

  Lejonhjärtas poesi
Smärta, vemod och kärlekslängtan så väl skildrat.
2008-08-23

  Propella
Du ska skriva. Mer. För du gör det så vackert.
2008-07-29

  Trädflickan
Usch så hårt att känna saknad av någon som ligger nära men ändå är så långt borta. Får ont i hjärtat.
2008-07-23
  > Nästa text
< Föregående

lovisaB
lovisaB