Pojken ensam går
ser en flicka så vacker med sitt blonda hår

- Får jag lov?

- Visst visst, du får lov!

- dansar iväg med denna söta flicka

- dansar fint med söta killen

- gör en manlig piruett

- klappar i händerna åt den ack så
manliga piruetten och härmar sedan, föredrar dock den
kvinnliga varianten åt
mig själv

- bugar djupt och greppar återigen denna vackra
ungmös hand, och dansar på fjädrar bort mot fjärran land

- skutt skutt på fjädrar och rusigt leende, fjärran
fjärran; nu kommer vi!

- hopp hopp och skutteli-skutt, aldrig blir dansen
trött! Vi dansar natten lång, där varje sång är vår sång

- med stjärnorna och månen och en
natthimmel som är djupblå, drar vi fram i tango
och i polka, växlar över till salsa, bugg och slutligen; långsam vals

- och innan vi vet ordet av det, så har denna ömma vals, blivit
en trånande, lekande
kärleksdans. Nattliga vindar ifrån väst, är detta
en början på en sagolik romans?

- med ett vagt leende rör jag vid din
kind, niger sedan djupt och tackar för dansen, det är stjärnor
som tindrar inatt, och vindarna är ljumma i mitt hår; står
stilla och hämtar andan,

andas

- jag känner rysningar längs min kärlekstörstande ryggrad,
då jag andas dina ljuva andetag, och jag för din
hand mot mitt bröst, med frågande blick ser
jag på dig, vackra flicka; känner du mitt hjärtas slag?

- jag för huvudet lite åt snedden och ser
fundersamt in i dina ögon, ler fortfarande,
svagt, en lätt
krökning över läpparna..
visst känner jag, ditt
hjärtas slag.

det är vackert alltihop men jag är
ändå tveksam, svag för skönheten och livrädd
för allvaret, stilla
sluter jag ögonen och bara
finns just
nu, för inatt så kan jag vara din, men
snälla, fall inte för djupt, gå inte för
långt, vill inte ha något annat än inatt, är inte redo
för någonting annat. Jag ser på dig igen, med värme i
blicken; en trygg famn för den vilda själen är ibland mer värt
än allting annat - smeker din kind -

och vackra drömmar är värda att hålla kvar

- förtrollad av ditt leende än, påminner jag mig själv om att
du tillhör drömmen och jag är fast i
verkligheten. jag försöker klamra mig fast vid
kärlekens kant,

händerna dränkta i klister;

jag vet inte
vad jag gör om hjärtat än en gång brister. men jag biter ihop och
försöker bete mig som en man, men
jag rår inte för om jag ett par droppar
gråter, och jag hoppas att du för det mig
förlåter. jag greppar dig i min hand och viskar
ömt ord i ditt öra, som endast du skall få höra, ord om hur
din kärlek slår gnistor som satte mitt
hjärta i brand. jag smeker försiktig din kind, mina läppar
fuktas mot dina, då jag lovar dig att i natt så är
jag bara din.

kom här till min trygga famn, frukta ingenting,
ge mig, ge
oss en chans, och låt oss älska i natt så som
det vore livets sista
dans. Vad morgondagen
bjuder på, får
vi se

.. då.