Känslan väller upp och exploderar
Svart illaluktande hal

Kastar sig likt rasande vågor mot höga klippor
Väller in, gröper ur, formar
Sköljer bort den darrande Självrespekten och
drar ner den

I djupet blir den bortglömd

Den desperata Stoltheten skippar efter luft
och slits sedan sönder mot vassa bränningar

Förändringen och Insikten kapsejsar
och skriker förtvivlat ut order
Svart tystar överröstar kväver

I vinden viner Ångesten
och piskar havet kav lugnt