vem ser

min rädsla
min tvekan
mina tvivel

osynligt för alla

slår jag volter inuti mig själv

vrider mig motsols runt min egen axel

fumlar med pärlorna i ångestens radband

I ett utanförskap självvalt
en tillhörighet bortvald

och äkta gemenskap så hett önskad

är sömnen min ende befriare

min oförmåga till tillit är monumental

monstruös och katastrofal

jag är nog osynlig

trots allt