Ur mängden människor
träder du fram
slår dig ned
tar upp en tråd
och annan
låter mig roas
av sällskapet
lindar även jag
en tråd
att samtalet ska fortgå
så kommer de
berömmande ord
om själsstyrka
och frimodighet
att jag vågar
när egentligen inte du
med trots
och allas rätt
och jag lydigt
tar emot
med trygghetens
självklara tonfall
fast ensamhet river
sargat självförtroende
när jaget blir till tanke bland kroppar
till enda själ i lustars lag
sörjer den starke
vetskapen därom
ingen själsstyrka i världen
ger
tillfredsställelse
inatt