Det regnar ute älskling, ser du?
Ser du hur de små dropparna faller ner och blöter marken?
Mönstrar den, sådär alldeles prickig.

Hör du?
Hör du dropparna falla mot asfalten, sådär blygsamt i början men som ett ljud som blir alltmer kraftfullt.

Hör du, hur regnet blir starkare, och mer självsäker i sig?
Ser du, hur varje droppe nu har bildat en flod, ser du vattnet rinna älskling?

Ser du?
Hör du?

Hör du hur regnet tagit över?

Lite som du tog över mig, du kom utan varning, just när jag hade vant mig vid solsken.

Och det började med att det duggade då och då, men inte sådär farligt.
Man klarade sig, blev bara lite blöt sådär.

Men sen älskling, började det spöregna och det verkade aldrig ta slut.
Och det regnar, och regnar...

Det regnar, både utanför och här inne.

Ser du älskling?

Jag vet att du ser den blöta asfalten men ser du hur det regnar här inne?
I mitt hjärtas vrå?

Hör du dropparna, ser du de blöta dropparna?
Det är jag som gråter, älskling.

Du har fått det att regna, ständigt.