jag drömde att jag lämnade
mina dammiga rum
till sist lättade jag på en gardin
som alltid varit fördragen och såg därute

en skymningsträdgård
med mossbelupna stenar gångar
uråldriga träd och rhododendron
med mörkt grönglänsande enorma blad
 
jag hade aldrig vetat att den fanns
och vemodigt förstod jag nu
att det var alltför sent
att vandra där