skrivkramp i blodet,
ditt namn ekar överallt

och jag kommer på mig själv med att viska för högt vid frukostbordet,
alla snuskiga saker vi skulle kunna göra
om du steg innanför dörren nu och liksom:
TADAA, ett måndagsmirakel!!
-fantastiskt malplacerat i min värld
där,

morsan förfärat möter dottersblicken
som är så waay past någonannanstans
och du,
kan väl ta mig någonannanstans?

vi brukar snacka om kärlek,
som om nån av oss vet någon-jävla-ting om ordet.
det är inte sant.
du vet precis som jag hur vi lurar oss själva varje vaken natt
vi inte delar med varandra

bara för att du är full av svartfläckar
och de andra inte kan se
allt det vita bakom

men jag,
jag kan inte sluta undra,
hur ditt bröst skulle kännas att andas mot någon gång..
-och kanske lukta in lite försiktigt
(i smyg förstås så att du inte skulle höra hur pinsamt mycket jag njöt av att vara någons)

här är jag,
plocka upp mig

ful
bit
för
bit

gör verklighet av stunderna
som jag viskat in i kudden,
de där önskningsorden dina läppar skulle forma,
om de befann sig i mitt hår
om det bara var vi två,
jag hos dig nu