Verklighetens
kanyler
rätt in i själen
framkallar
påhittade skräck illusioner
men så här
om hösten
blir jag mer sällskaplig av mig
det betyder dock inte
att jag förälskar mig
i annat än i vindar
som leker
och låter mig andas
dansa i regnet

De ironiska
små ögonblick
av kärlek
gömmer jag sedan
under
min stickade tröja
och vet
att det göms så många
sonetter av småord
mellan klagosånger

Kan du
så sjung en sång
som får mig att stanna upp
och låta dig se
skimret i mina ögon
när jag felstavar ditt namn
medvetet
medan det eventuella regnet
färgar våra skuggor
så vi blir lika
vackra