Regnet faller, millimeter efter millimeter

i flera dagar nu

Ända sedan du åkte

Byn har dragit sig tillbaka

Endast kollibrina rör sig obehindrat i de tunga dropparna

Jag har hållt mig inom staketet, har inte lämnat huset

Precis som jag sa, Sisinho

Timme efter timme dras min blick upp mot de höga bergen

som om svaren skulle finnas där

i de djupa skogarna

Mata Atlântica finns där, bortom de grå molnen

Jag ser inte längre konturerna

Men vet att det finns där

frodigt pulserande

Som så mycket annat som ögat inte kan se

Jag dricker mitt te och tittar uppåt bergen

Tappar andan varenda gång

Vankar av och an

Trampar på en groda i trädgården

Grodan hoppar iväg

Teet bränner i strupen

Jag vill ha värme

Jag har så mycket värme att ge

En stor svart spindel söker sig undan regnet

Är den giftig, Sisinho?

Hur ska man kunna veta, den ser inte farlig ut

Jag petar på den med en pinne

Den rör sig knappt

Någon sa att jag är rädd för livet

Det är sådana som någon jag undviker

Alla dessa någon som tror sig veta

Du däremot, du är annorlunda, det är dig jag är rädd för

Därför fortsätter jag att dricka mitt te

kopp efter kopp

och sover med dubbla täcken om nätterna

Men en natt, Sisinho

kanske jag vågar släppa in värmen från dig