Margareta Krook
tittar långt ut över torget
med sin skarpa blick
där jag släntrar över
i andra tankar

är nästan framme
vid Arsenalsgatan
när något rullar
efter mig
en klotformad sten
av halva min
storlek ungefär

den är full med text
i rad efter rad runt stenen
den första är på svenska

vägen var ofta rak
när judar fördes bort att dödas,
vägen var krokig, farlig och kantad av hinder
när judar sökte undfly mördarna

därunder samma text
på andra språk runt stenklotet
jag sätter fingret i inbuktningarna
räknar till tjugofyra språk

nu rör den sig
inte ur fläcken för mig
den vill ha en
rad av mig först

jag förstår det är
så den går runt

så rullar klotet med
tjugofem språk runt sig
tillbaka på sin plats
på Raoul Wallenbergs torg