Min sköna
vill inte bidra
med kalla kårar
av besvär
eller känsla
men beundrar. Ty är vi
på en väglängd
där en och samma
blir till annat
om du förmår
låta dina ögon
släppa in mig. Ja jag väntar
kanske även längtar
efter den närhet
av mänsklig berusning. Så kom
räck ut din hand
och jag tar den
med en förundran
i hjärtat. Är vi
de som viskar
i vinden
eller är det vinden i sig
som hör
och bär på
vemod av de redan gångna dagar