Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samma men ändå inte




Jag klättrar på min barndoms stenar
Stora som mindre hus en del
Minns de kantigheter som man använde förr
När man klättrade som värst
Träden var buskar förr
Och man själv var mindre

Sommaren var längre då
Och bättre
Mindre regn
En månad i stugan var en halv evighet
Nu kom jag nyss hit
Och ska snart fara…




Fri vers av LassO
Läst 228 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-08-28 00:15



Bookmark and Share

  "Silver" VIP
Gillar skarpt första meningen! "Jag klättrar på min barndoms stenar" - det kan betyda så mycket mer än det konkreta. Fenomenet att barndomstiden gick saktare och somrarna var längre känns mycket väl igen.
2008-08-29

  Bibbi VIP
En exakt beskrivning som stämmer för mig också.
Grattis till placerinen 5 läsvärda...
Applåd!
2008-08-28

  Malin Magnusson
sanningen
du fångade den verkligen
må inte vara så långt i åren kommen
men det kanske börjar tidigare

2000-tal
2008-08-28

    eva m h
Ja barndomen hade en annan tid känns det som!
2008-08-28

  anits VIP
Ju äldre man blir verkar tiden
gå fortare, så kan jag känna
fin dikt att läsa,gillar den mycket
2008-08-28
  > Nästa text
< Föregående

LassO
LassO