alla våra dagar vi hade är inte
borta dom är samlade i ett barns
kupade hand som vårdar lyckan,

minnet som ett nålstick i det hårda ljuset
vita knogar som kramar kryckan,

minnas dina händer uppleva min kropp
din mun som avsmakade gryningen
under min hud

ditt hår som svepte över mitt bröst
såriga nerver längtande efter lugnande beröring,
du såg mej du mitt hjärta, din styrka min tröst,

viskande godmorgon till din växande mage
trånande älskog så älskligt så ömt,

där gryningen strålande i vitt omsluter,
ser dej som du är,

alla mina dagars brud
framför mitt altare med den vackraste
krona spunnen av dom vackraste blommor
och ljuvaste grönt,

solen bakom gardinen sköljande in i rummet
jagande skuggor förvandlade ditt hår av koppar
till
flytande guld,

ser dina fingrar böjas in mot handflatan
sedan sträckas ut, nattens konturlösa
former får skärpa jag är vaken,

när dörren stängdes jag gråter tårar
som jag sänder som det mildaste regn

till dina rötter som ju finns i dom
samlade dagarna.......