Väl sittande i kundsätets glömska,
Väl insupande lokalens löften
Pockar likväl den ovälkomna frågan på mig:
”Varför är du inte mätt?”

Och jag värjer mig fåfängt - till en början
Dock står det klart
Att jag köper min synlighet; lånar estraden
Men trampar allt tyngre i tragikens träsk

Italienska desserters förmenta lyxighet
Frossande i pannacotta och tiramisu
Ämnar döva känslan av brist
Och dränka ensamheten i koffein