Mellan tallrikar och hårda ord
Blodet sjuder under frostklar hud
Det kostar en förmögenhet att hålla masken
Det spasmiska rycket i lillfingret borde avslöja mig
men du är för upptagen av att älta
Jag vet att mitt lugn provocerar
men dina hotelser kommer inte mycket längre
Ibland skulle jag vilja byta roll med dig
Ibland vill jag vara bollen som kastar sig handlöst mot planket
Då och då vill jag också höras och synas
men i stormens öga märks inte ännu en virvelvind
I stormens öga är det bergsväggarna som gör skillnad
Jag är så jävla trött på att vara din klippa
Bröstkorgen och hjärtat har slutat samarbeta
Jag tappade luften när du sade så där igen
Venerna svedde håret av mina armar
fast jag lyckades hålla illusionen flygande
Det är så mycket som flyger just nu
så jag antar att du aldrig märkte skillnaden
men jag håller inte käft av martyrskap
Jag håller käft av rädsla
Jag vet att jorden skulle svikta och din värld rämna
om jag släppte lös andarna som cirkulerar i blodbanan
Jag vet att det skulle vara det sista jag gjorde mot dig
och hur det än är så behöver jag min sandstorm
Vad skulle annars slipa pärlan?