gårdsplanen i geggig vår:

tutandet nådde sin höjdpunkt just vid tretåren. det mindes hon. vilken envisa. inte nog med det. det blev kask och ring före avfärden. ring. inte klokt. kask. än värre. att försöka hindra det skulle göra allt till hennes fel. så hon höll tyst. 

medan bilen packades full passade hon på att avsluta sina göromål och ta vara på resterna de lämnat. cykeln måste pumpas. sen väntade en lång skön tur hem.

"ring. kask. ja jag säger då det." fick flugorna höra. glömma husfolkets galna värld var vad hon behövde nu. måtte hon ha ett jobb att återvända till efter den färden. men det skulle väl bli jordgubbar till frukost kan tro.

ring och kask. vilket patrask. tur diken är vattenfyllda så dom i alla fall får stopp på åbäket när dom kör av.

fem minuter senare, enligt klockan hon fått men inte i hennes värld för visst hade det gått en livstid av jämförelser, gnisslar en kedja utför patrons allé och ingen är lyckligare än husan på väg hem.