Det är skönt


när problemet är över
och sakta vinglar ut på ostadiga ben ut ur
ditt
huvud har man haft det där tillräckligt länge blir det dock



tomt
öde för syndromet det visar sig genom
klarhet och katastrofal
förståelse
i vad som egentligen gick fel
från


början dillemmat kreverar och du kliver in i
fullkomlighet
muskedunder av normalitet slår genom tider av oförståelse och
orgeln spelar
problemets sista
klagande



melodi