dagarna porlade mellan fingrarna
som en hand kammar efter en eka

solen stramade
tvärs över gräset

som mareld

valde ur sina floders
hav av vatten
sval
valde

så flög den
som bara jag märkte
en ensam
droppe av saliv
tvärs över bordet
glittrade sönder
i solljuset

jag ville vara
där den kom


       *


du på bron
titta inte ner
det är jag som är floden

vi går sakta
jag lyfter dina vingar
över stenarna

det som rinner över
skjuter jag med mjuka pilar
in i dina ögon


       *


vad gjorde du i går?
jag gläfste fram och tillbaka i
sanden och ritade av
mig innan vågen suddade
in

och du, vad gjorde du?
jag nynnade en stump och
strök mig mot en kind

och du, då?
vet inte jo jag såg
en hund och katt ihop
det vill jag minnas


       *


räds inte vattnet
energi kan aldrig försvinna
bara byta skepnad

och vi är energi
du och jag är
var sin isbit
kan vi säga
allting fortsätter
blir bara någonting annat

så lev rakt framifrån
smält och lev all fasthet ut och räds inte mer
ditt eget blåa vatten


       *


havet är så vitt
palmblad och ekollon
vattenkammar
varann

vår bägare fylls mellan
fullmåne och fullmåne
det är outtömligen
så

det finns en långsam mening
som är alltings mening


       *


bortskimrande
evighetsbruna
strand där vågorna somnat
med nosen i sina vilda
händer

nu är jag här
och hoppas blodet i mig räcker
jag är 1,76 lång med smak av körsbär i ansiktet
jag är en stamfar som alldeles
nyss svingade sig ner från trädet
jag är gammal och nykter och nykär

så snart du finner mig
svarar stranden då
står du hurrande på ett sandkorn
och långt därute där
vattnet börjar mumlar havet i en
vinnblodsömmande dröm av
vågor som blir
                                  och blir
och blir