Redan medlem?
Logga in
Dom gula kremlorna
ensamheten gick på promenad mötte en annan ensamhet de sneglade på varandra elden drabbade dom var det solen den lyste extra starkt just då ville vända mig om ropa hej skall vi göra sällskap skall vi lukta på skogen tillsammans låta oss smittas av löven som brinner av guldet som sprakar i trädkronorna skall vi blomma som hösten skall vi leka tafatt mellan trädstammarna skall vi älska i skogsbrynet skall vi plocka dom där gula kremlorna skall vi gå hem till mig och äta dom ihop råa skurna i tunna skivor med parmesanostskivor och svartpeppar med citron olivolja och lite salt det kan bli vår förrätt sen kanske det säger klick vågar du inte är du rädd att du inte hittar hem till din ensamhet sedan
Prosa
(Prosapoesi)
av
papessa
Läst 288 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2008-09-26 09:26
|
Nästa text
Föregående papessa |