Skrev mina drömmar
om dig
utan att veta
att de trängdes vid pärleporten
redan innan de fått chansen att nå dig
så ofint
känslokallt
krossades allting
inunder något annat
kvar blev jag
med en uppgiven undran
över dig
och dina motiv

Kanske ansåg du
dig bli pressad
av det jag känner
och av min vilja av att få höra
dig
hjärtligt ofattbart
för jag går ner på knäna
och blinkar vädjande mot den himmel
som rasar
för varje andetag jag tar
utan dig

Ger mig av nu
flyr iväg med dig i hjärtat
för vad annat finns det att göra
nu när mina ord tog slut
där sagan om dig blev färdig
ty jag är ingen
och utan dig är jag inte ens det