I natt
kom mina kärleksfulla ord om dig
tillbaka till mig
hemlösa liksom
och grät över att du inte läst
lyssnat
eller brytt dig
kanske ville du ha mig
för att du inte kunde få mig
där i början

och om du undrar
så drar jag på mig
blickar
från dessa karlar
längs livets vägar
och jag skakar av mig allting
tar inget med mig hem
för dina brännmärken svider
gör mig sårbar
onåbar
ointresserad

men jag har inte längre luggen
för ögonen
för jag möter
mina dagar
med öppen likgiltighet
och lär mina dumma tårar
att sluta rinna
för dig

ensamheten i detta ingenting
skaver
gör ont i mig
och jag skriver ner mina ord
i den tystnad som du omringar mig med
men de flyger inte längre till dig
utan stannar
och lägger sig snällt i högen av andra ord
om samma du

beklagar
att jag älskar dig
gör jag
för ingenting sårar mer
än känslan
som du matar mig med
med att inte säga någonting