Två barn födde jag i lönndom
bortom minnet
rusig av
jag minns inte vad

De såg mig
och jag vände mig bort i skam
utan att ha känt doften
fjunlätt mot huden

Det tredje barnet gav jag bort
av kärlek

Sorgen har jag fått tillbaka
som gåva

men jag vänder mig ännu bort
skammen
vidlåder minnet
fjunlätt mot huden

och jag själv
rusig av
jag minns inte längre

deras namn