Vart kan han ha varit på väg i den regniga natten?
Hans siluett, hans tunga steg, vem väntade dem?
Han hade sedan länge gett upp hoppet om sinnesfrid
och vi hade slutat hoppas att han skulle komma hem.

Jag följde hans spår i snön, som smulor på stigen;
mina sorgemil mellan kyrkan och Hembygdshagen
ledde mig ingenstans dit han varit på väg,
ingenstans där han ömsat sin ångest i vintern.

Prästen talade med honom om dop och rättfärdighet,
han får en kristen begravning, hörde du det?
Han får en kristen begravning vilken dag som helst;
graven är grävd, nu avvaktar vi bara hans död.