när solen målar dammet grått
på de vita väggarna

reser jag mig,

äntligen
kan jag
s-k-a jag

möta dig

denna gången
utan att vika undan

utan att falla
till ljudet av din röst

istället ska jag
framför
dig

gräva en grav
för allt som är vårt
och som kunde varit

sen ska jag betonginpacka
skiten

och sänka den till jordens mitt

sprätta ut dig
och allt du är ur min kropp

radera alla fingeravtryck
du lämnat överallt

skrapa bort alla spår av dig
från mitt skin

tvinga dig att svälja
alla andetag du tagit mot mitt hår

lägga tillbaka alla ord
på din tunga och försegla med silvertejp

och när jag lämnar dig bakom mig
är du åter en i mängden