Du och jag min kära son
vi råkade i ett riktigt stort
bråk du och jag

Du bad mig fara och flyga
att du aldrig mera tänker
sätta din fot innan för min
dörr igen

Jag grät när du gick av hela
mitt modershjärta jag ville
dig bara väl när jag satte
vissa gränser hur jag vill
att det ska vara här hemma

Du tog det som kritik du
är tjugoett år och borde
kunna ta motgångar ibland
det är något vi alla gör
här i livet ibalnd

Men känner jag dig rätt
så står du snart bakom
min rygg och säger ja
mamma du har rätt i
det du sa så ger du mig en kram

Jag vet att det är inte ens
fel att två träter kanske
jag vill att allt ska fungera
för bra ibland

Men jag hoppas på att
vi snart omfamnar varandra
till försoning igen min son
för du vet att mor älskar
dig och vill dig allt gott
här i livet

Så jag gråter stilla av bråket
för det är alltid lika tråkigt
att det blir konflikter mellan
oss båda