det är höst,
i parken faller pappersblad från träden.

fotspår suddar ut varandra i gruset
skriver dikterna sig själva

i backspeglar och bibliotikarehjärtan
marcherar en längtan efter Rimini,
rött vin och impulsförälskelser,
fingertoppsspråk och midnattsnätter.

du vet om att jag samlar mina misstag under kudden,
att de övar slagskott mot tinningarna varje natt,

du vet om och du verkar gilla det

hur du lyckas tränga lite längre in,
lite längre än in någon annan.

det är höst,
mörkret slår upp läger utanför våra fönster och vill småprata, småskruva om våra kroppar, passa oss in i omöjliga samband.

det reser partytält på gården och bjuder in till rave, super oss under bordet
när vi inte längre ser går allt åt helvete.

och varför är det så med dig,
att allt du gör är vackert?
och varför är det så med mig,
att allt jag gör blir fel?

det är höst,
jag vill berätta för dig att ditt hår klär i vinden.
jag vill klä av mig för dig och dra isär persienner, tända lampor, be mörkret stoppa upp nått för fan

jag vill höra dig viska lite längre in,
lite längre in än någon annan