Harald steg innanför ytterdören, tog av sig sina stövlar och gick in i köket. En snabb titt i kylskåpet visade att det fick bli till att bre mackor ikväll också. De sista skivorna skinka verkade inte vara för gamla än, så dem lade han på. En skvätt varmvatten i älsklingsmuggen och några skedar kaffe, sedan var kvällen räddad.

När han kom ut i vardagsrummet satt Yvonne vid datorn med en stor pappershög bredvid. Det var inte tänt i vedspisen, så Harald slängde in några vedklabbar och en tändsticka. Snart syntes små lågor och det hemtrevliga knastrandet fyllde tystnaden.

Harald sörplade lite på kaffet och tittade på Yvonne.
"Vad är det för något du sitter med såhär dags? Kan du inte göra dig en macka du också och sätta dig här jämte mig?"
"Det ser inte så ut ikväll, Harald. Jag sitter med räkningarna och löneutbetalningarna. Men en god nyhet har jag iallafall; det verkar visst gå bättre igen, tack och lov. Vi får kanske till och med utöka antalet turer".
"Jamen det är ju lysande!" .

Harald gick fram och kramade om Yvonne och tittade till siffrorna.
"Hmm, jag förstår inte ett skit av alla demdär numrena, men jag är imponerad av att du klarar det"
"Ja, vem annars skulle ta tag i dem om inte jag? Inte har vi råd med en revisor, inte än iallafall", svarade hon frånvarande. "Hur är familjen, förresten?"
"Jo, de verkar vara hyggligt folk. Mamman såg lite rädd ut, hon kanske är rädd för att rida. Men det blir nog bra, bara jag tar det varligt i början. Förresten, pojken deras verkar vara lite väl innesluten och osäker, så jag tar med mig Kalle imorgon".
"Mmmmhm". Yvonne hade återgått till siffrorna och tittade inte ens upp.
"Hörde du vad jag sa?"
"Jaja, det blir bra".
Harald skakade på huvudet och log. "Du, jag går och lägger mig nu, vi åker tidigt i morgon bitti, troligtvis innan du hunnit vakna. Men du kommer väl med följebilen vid samma tid och plats imorgon?"
"Jaja, följebilen...ja, det gör jag väl. Godnatt".
"Godnatt". Harald pussade Yvonne på kinden innan han gick upp på övervåningen till extrasovrummet.

Han satte sig på sängen, tände lampan och suckade. Det hade varit bättre om han hade kunnat vara hemma istället så att dem kunde prata om gårdagens parterapi. Dem hade ju faktiskt fått i uppdrag att sätta sig ner och lyssna till varandra. Hur lätt skulle det bli när han skulle ta ännu en familj på tur? Det sa ju sig själv...

Harald gav ifrån sig ännu en suck innan han klädde av sig, släckte sänglampan och kröp ner. Han funderade snabbt igenom morgondagen innan han slöt ögonen. Det skulle nog inte bli världens utmaning.

Men hade han vetat bakgrunden till Vimmerby-familjens resa till Höga Kusten hade han nog dragit en annan slutsats innan sömnen kom över honom...