Sorgsna ögon följde vart hon än gick
medlidande syntes i deras ögon
och hördes i varje ord dem sa till henne
trodde väl att hon var självmordsbelägen...

Men varför ska folk alltid tro det värsta?
Är det ingen som ser de goda sidorna
och har lite tro på mänskligheten?
Så svårt kan det väl inte vara?!

Hennes fästman hade dött
så alla förväntade tårar
Men inte en ända ramlade ner för hennes kinder
istället såg man ett roat leende
då och då när hon trodde att ignen hörde

Så det enklaste var väl att gissa
att hon är en svart änka
men att mannen dog för snabbt
vilket är elakt
för hon älskade faktiskt honom

Man kunde höra hur hon viskade hans namn
när hon stod på kyrkogården
För att sedan brista ut i ett hysteriskt skratt...


Den stakars kvinnan började bli hysteriskt...