Du kom som en vind
du kysste min kind.
En poet som viskade
vackra ord i mitt öra.

Din blick höll mig fast
vi såg djupt in i varandras själar.
Du sa jag var det finaste du sett.
Du sa att jag var unik.
Du ville inte tappa bort mig
nu när du äntligen hittat mig.
Jag blev så glad av allt du sa.
Jag kunde inte släppa din blick.

Du sa, det finns så få
som är som du.
Du känns så rätt för mig.
Du sa, jag vill vara nära dig,
känna din närhet utan att vi
rör vid varandra.

Jag tyckte så mycket om det
du sa till mig. Jag ville inte lämna dig.
Du blev ledsen när jag måste gå.
Du sa, vet du vad som är sorgligast?
Nej, svarade jag.
Jo, sa du det är att vi måste skiljas åt
nu när vi träffats, du såg ledsen ut.
Jag ville inte gå, men jag måste.