Som jag sökt efter orden

minst lika länge som jag sökt efter någon att säga dem till

Som jag längtat efter vissheten

säkert med samma intensitet som jag flytt rädslans tentakler


Ett stort svar hålrum i i min perforerade papperssjäl

där det skulle finnas som söktes men aldrig riktigt återfanns

Ett evigt skavsår på minna drömmars silkestunna väv

ett rop på hjälp som aldrig lämnade nariga läppars skare


Men jag är inget offer värt gråteskor högljudda klagan inatt

allt jag är bär spår av bitter syra och brutna löftens stank

Jag sa mig veta orden och jag sa dem till de som ville höra

Jag klädde mig i andras känslor för att skyla min nakenhet

Jag var som en musiker med absolut gehör men ingen känsla

tonerna satt som vore de spelade av ett gnisslande positiv

Men där fanns aldrig någon äkta inlevelse eller hängivenhet

för orden var aldrig mina egna och bars av en främmande röst


Som jag sökt efter orden

minst lika länge som jag sökt någon att säga dem till....