Det var den tiden

Då solen vände sig

Från ditt ansikte

Dina inre tårar

Grät genom regnets

Tystnande kaskader

Du sökte mossans nyväxta

Mjukhet under dina fingrar

Bland stenars gråa skrovliget

Höstastrarnas bleknande färger

Slöt sina kronor i kylans dimmor

Då du begav dig mot norr