har du nånsin träffat på
så dum en människa som jag?
jag vecklar ut mitt resonemang
och vecklar in mig i ordgemäng
jag tror att allting ska bli bra
´fall du förstod det som jag sa
när hela saken faktiskt är
från början avgjord redan där
jag övertygar ingen annan
men slår mig själv för pannan

har du nånsin träffat på
så dum en människa som jag?
som kämpar för att bli förstådd
långt efter det att botten är nådd
som flugan surrar mot en ruta
återvänder jag kan inte sluta
utsikten jag ser den finns ju där
fast hela saken faktiskt är
från början fix och cementerad
varför blir jag då så exhalterad?

har du nånsin träffat på
så dum en liten människa som jag
som slåss mot väderkvarnar
aldrig hör på dem som varnar
jag är skepnaden på Rosinante
i mer än lovligt sliten mantel
jag är Sancho Panzas mula rakt av
- istadig - som skriar mot min grav

fast hela saken faktiskt är
beslutad innan jag fanns här
så varför för jag sådant väsen
när jag kunde bita still i gräset!