aldrig så ensam
som just nu


skär av min halspulsåder
jag vill känna mitt liv
min inre värme


du ska gråta
gråta bittra tårar
och smaka salt


du ska ångra dig
om och om igen
i etthundraåttioår

du ska lida

känna min smärta
som att du vore död
som att jag gör ont


mitt blod på dina händer
du bär skulden
jag skyller allt på dig


de hatar dig nu
föralltid
jag ville det


för jag har brustit
små bitar av porslin
som du trampar på

blodet, det varma blodet

min hals ska ha ett tjockt halsband av det mörka blodet
och jag ska i min stund värmas
och hånfullt le


för nu får du lida
känna en smärta så obarmhärtig
som glasbitar under nakna fötter


du förlorar din syn