Utanför mitt fönster
står en halvmörk
egendomligt lång
skugga
och jag är så trött
så det är som om jag höll på att smälta bort
det är denna vinter
som vaggar in mig
i en ro
fylld av oanade möjligheter
och jag minns
att i natt
stretade jag efter ett efternamn
i en dröm
full av ansikten
som stannat kvar
i mitt liv
fastän jag kan konsten
att med korta ord slänga folk ifrån mig
och med ens känner jag mig glad
eller kanske bara generad