Tyst mobbing
du är alltid inbjuden men aldrig medbjuden
Tyst mobbing
alla hälsar artigt men ingen ser när du går
Tyst mobbing
grimaser och miner bakom din rygg
Tyst mobbing
allt du säger förvrids till lustigheter

Jag vill ställa mig upp och skrika åt dem
för jag tror inte de ens ser vad de gör
Hur ditt hjärta urholkas en liten bit i taget
varje dag du finns men inte blir sedd

Men jag gör ingenting alls
min egen rädsla kväver mig tyst
Så rädd att bli du min vän
att bli den alla gör allt för att inte se

Tyst mobbing
ditt utrymme tillåter inte minsta snedsteg
Tyst mobbing
två minuters extra rast och du är rökt direkt
Tyst mobbing
andra kommer och går som de själva vill
Tyst mobbing
till och med chefen behandlar dig annorlunda
Tyst mobbing
för du är inte cool, söt eller tillräckligt verbal
Tyst mobbing
och du är bara en av så många tusen i vårt land

Jag vill ställa mig upp och skrik åt dem
innan ditt hjärta urholkas till ett öppet hål...