de här åren
väntar ut minnen
när jag tittar ser jag mina ögonfransar
hur de har blivit nästan vita
det har med allting annat att göra
hon säger att hon skulle vara hungrig
om hon var jag, jag kommer ihåg de hungriga åren
sedan slutade de inte
någon sa en gång att mitt liv
var en enda lång fars jag hör
hur de skrattar åt mig, jag ser det, det
är därför jag inte går ut
hon stannade upp när jag sa svaret
hon höll inte med det var tydligt att
det inte var såhär det skulle bli
det är uppenbart
ramlar tungt mot golvet
försöker tills golvet går sönder
och jag ramlar ner igenom
jag ångrar mig
någon säger att det får vara nog
jag kommer aldrig att ta mig i kragen i tid om
det fortsätter såhär
allting går inte, nästan ingenting
fungerar
jag är uppe hela nätter och fotograferar
mitt misslyckande
när jag sover drömmer jag
att någon talar om världens sämsta människa
jag känner mig träffad
det är självklart
därför jag faller så tungt