Verkligheten var ett järngrepp

Där sanningen låg utströdd

Som blänk i vattenpussar

Hårdhet var ett vimmel

Genom kransars sidenband

Där gåtor stod att lösa

Solen var ett lösenord

För bländande att minnas

Vägarna för långa under träd

Till klipporna mot hav

Vi stannade på vägen

Såg ängen vissna bort