Att snön är vit och knarrar under skorna
det är trivialt
det kommer jag ihåg

Att dessutom himlen är vit
och husen
och träden
så som någon sprutat fruset skum överallt
det kom jag inte ihåg

Att människorna rör sig som skuggfigurer
hastar mellan husen
prövar försiktigt varje steg
rastar hunden
promenerar gubben
bråttom hem i halvmörkret
det är bekant

Att dagarna är korta
så att kvällen kommer innan morgonen klarnat
det är förvirrat när man vant sig av med det

Att människorna är varma
nyfikna
glada
generösa
det gör mig så varm om hjärtat att jag gråter