Var finns kärleken i vinterns mörker,
har den gått i ide eller är begraven levande,
sorterats ut och/eller lagd på is,
måhända blott förträngd och avlagd
i den allmänna uppgivenheten,
undanbedd, förtappad och förskjuten
av den rådande tidsstämningen
av manfall, sönderfall och isolering
i den nifelhemska desperationen;
men det är allt bara övergående
som skuggorna av vinterns dysterhet,
och bortom dödens hotande visioner
väntar livet på att återvända
med sin allsvåldiga överväldigande kärlek.
Allt vad vi behöver göra är att övervintra
såsom vi gjort varje vinter förut,
hålla våra hjärtan varma under snön
och skydda kärleken mot kylan
och upprätthålla ljuset i vår själ
där den dock fortsätter förkovras
längst i djupet av vårt mörker
oförytterligen, obestridligen, oändligen
liksom vårt hela expansiva universum.