till gatan som slutar tvärt in i berget

är vägen inte lång

och kanske är det detta

att kunna se hela stan

som ändrar själva skönjandet 

under gråblå iris

du, jag visste inte att

det här med att svälja snö

kunde väcka längtan efter salt

och jag kunde inte det där

med kristaller mot berg

som gör stenar och hjärtan hala

men att kisa fram ett seende

mot alla mina jag

alla dessa vägar 

alla mina val

bräcker ändå upp ett leende

bakom gråblå iris