Hon klagade hela natten.
Jag visste inte om hon hade ont eller inte.
För hennes säkerhet och för vår trygghets skull
rörde jag vid henne hela tiden.
Räknade hennes pulsslag.
Ett, två, tre...
De slog friskt, men jag blev ändå inte trygg...
Tänk om de skulle förändras?
Tänk om jag skulle somnat när de började slå otakt?
Eller slutade slå helt..?
Tankarna sved...
Och hon klagade hela natten...