Milda klev in genom ytterdörren. Hon höll en påse med kanelbullar i ena handen. Den grå stickade mössan fick hennes panna att skina av svett. Glasögonen halkade ner. Hon såg knappt handen framför sig.

Vädret var varmt. Men det var december och då hade man mössa på sig. Hon sparkade av sig stövlarna. Gedigna lite klumpiga. Tunga att gå i. Men ändå rejäla. Strumporna hade kasat ner på fötterna. Det var alltid så. Hela hennes liv hade strumpor farit runt fötter och ben.

Mössan på hatthyllan. Tjocka kappan på sin hängare. I köket torkade hon pannan på sin diskhandduk. Den skulle ändå tvättas imorgon i tvättstugan. Det var jobbigt att gå ut och handla. Affären låg två kvarter bort. Även om hon fick handla sparsamt. Blev kassen tung. Mest av havregrynen och mjölken. Ja idag hade hon köpt vetemjöl och jäst. Hon måste baka matbröd.

Hennes undulat Pelle i blått och vitt i sin bur på köksbänken. Vaknade till och hälsade henne välkommen hem. Med sin fågelrapp. Hon drog strumporna rätt. Bryggde kaffe. Köpebullar hörde inte till vardagen Affären sålde fem för en tia av gårdagens. Stora var dom. Hon skulle vara mätt länge på en sån.

Hon sjönk ner på en köksstol och väntade på bryggaren. Söta Maja kom och strök sig mot hennes ben. En liten grå katt som flyttat in hos henne förra året. Då grannen inte ville ha den kvar. Hon klappade henne och hon kröp upp i hennes knä. Hon tittade ut genom sitt köksfönster med de gamla blårutiga gardinerna. Såg grannen på andra sidan gatan tända sin kökslampa och drömde sig bort.