här
i julångestens svarta korridorer
ligger jag i din famn

här
tillsamans
du&jag
vet vi båda
att det snart är dags

julens dystra-
separations ångest?

ord är inget

här
i din famn
skrek det inuti mig
jag ville hålla för öronen

förträngning

lusten att slita tag i din tröja
dra dig nära
så nära att du kan känna
känna mina läppar mot ditt öra

känna mina andetag

orden skulle klinga
klinga ut i tystnaden
studsa mot väggarna
flera gånger om
innan du hann svälja det

ordet som min mun så vackert låtit glida ur mitt inre

här
i ditt rum
bad jag dig stanna
stanna hos mig

här
i julångestens svarta korridorer
tillsamans
i din famn
i ditt rum
var det allt jag ville




men
jag sa det aldrig

.