Mörker är det livsrum
i vilket mänskan danas
moderkakans havsskum
där konceptionen anas
bär ett hjärtas dödsdag
in i livets timslag
mänskobliven dövstum

Ordlös talar själen
där ord är maktens kedjor
bildar eftermälen
i andlighetens smedjor
sörjer dödens lagar
livets alla dagar
krossar mark med hälen

Vilsenhetens dagar
samlad jordens livsvisdom
ordlöshet behagar
upphöjd jordisk fattigdom
julens tid förstummad
jordens tid försummad
gud är den som klagar


Ändå, tid är inne
att vila frid i tiden
duka bord i linne
samlas i absiden
tala själars stumhet
överbrygga dumhet
världens fred i minne