Under åtta års tid
så sa du inte ett ord

visst, du skällde till då och då
drog bestämt i mig
och dina ögon berättade allt;


dock aldrig något konstgjort,
inget ytligt fjanteri

livet, för dig, var alltid fullständigt sant

varje andetag, vart grässtrå
och den intensiva samvaron

tillsammans med de
som hade två eller fyra ben;


jag är trög
men jag förstår nu till sist
vad ordet Kärlek betyder

det tog lång tid
men du lärde mig

det lilla jag nu vet
om det som är något värt att veta;


du var den finaste vän
en man kan ha

men nu tassar inte
dina tassar mer

din doft doftar
ej mer

och dina skall
skall nu blott eka
i mitt hjärta;


ja, jag vill ibland komma
över till din sida livet

men först ska jag leva
tills barnen, dina syskon, blivit vuxna

och tills kvinnan och jag
rest på vagnen över detta land;


så jag bär dig nu istället
inom mig

din doft, din päls,
dina ögon, ditt varande

och du ska veta
att jag idag åt en kalkon

likt en riktig huskyhund

och att jag sedan likt en vild varg
ylade ut min kärlek och sorg till dig

min vän