Redan medlem?
Logga in
|
Blommande doftande varma nätter då havet vilar i sin trygghet, månen låter sig seglas runt ovan molnen. Sover vi under duntäckens lätthet och har
Blomsternatten i ångestens Djupa dal blåste sakta Utanför det kupade glasets kanter Stillheten innanför blev onåbar Stelnad i blodådrors vånda Händers vitnande knogar Ohörbara ord fångade I glasets sprickors ljus Uttalade bland ljudlösa läppar Tiden blev alltid väntan |
Nästa text
Föregående
madigan |
